Nej nu räcker det, jag är trött på det här! Vi människor använder mobilen mer och mer för varje år, för ju längre fram vi kommer i tekniken, desto mera använder vi mobilerna, förr kunde man bara ringa med mobilen, och surfa var liksom inget man gjorde, men nu kan vi göra allt med dom, vi kan spela, surfa, sms:a och om inte minst ringa med dom, men vad har hänt egentligen? missbrukar vi dom? Den tar alla våra behov ifrån oss, jag menar vi sitter hellre och spelar på mobilen, än att spela brädspel eller att hellre tala via mobil än i verkligheten.
Nu för tiden är tid väldigt dyrbart, när vi står i en affär och väntar på vår tur, tar vi alltid upp mobilen även fast att det bara är 30sekunder, för att fördriva tiden, eller så tar vi upp mobilen för att slippa möta människors blickar, vi kanske är rädda för varandra? Vi kanske inte vågar prata med varandra, bara via våra smartphones. Mobil beroendet är stort nu, men inte bara det, vi vill alltid hålla oss uppdaterade, istället för att prata om det, lägger vi ut det på sociala medier så som Facebook eller Twitter och läser vår information därifrån så att vi håller oss uppdaterade. Jag vet själv att jag kan ta upp mobilen och kolla upp allt även fast att jag gjorde det för 4minuter sedan, det blir som om mobilen har ett snöre runt armleden. En annan sak kan vara att vi känner oss ensamma, och eftersom mobilen innehåller mycket socialt så blir det automatiskt att vi börjar använda den, och börjar kolla runt i Facebook eller sms:ar någon som får oss att bli glada. Har vi inte en mobil så har vi datorn som vi sätter oss vid istället. Är vi inte beroende av ständiga skärmar? Vi sitter vid skärmen på skolan, när vi går till och från skolan, när vi kommer hem, och vi avslutar dagen med ett läs uppdaterande på ett socialt nätverk, eller som jag, med en låt.
För ett par år sedan kunde vi vara utan våra mobiler i dagar om vi ville, men nu mera vill vi inte det, vi klarar oss inte längre utan dem, men törs vi inse att våra smartphones håller på att ta över? Eller gör dom det? Eller bryr vi oss bara inte? Vi älskar ju bekvämhet, men när är det för bekvämt, är det då när vissa delar domnar. Är det våra leksak eller en viktig sak? Jag tycker vi borde sitta mindre vid våra skärmar, inte bara för andras bästa, utan också för vårt eget bästa! För det här var inte ens vår dröm.